ratrider

You suck, inte en enda fråga. Lyssnar på Oskar Linnros hela tiden och går i skolan, hoppas på jobb och chillar galet. Känns som att allting går så jävla bra just nu, allt utom kärleken. Hur kommer det sig att inte ALLT kan vara bra på samma gång? Det är otroligt typiskt. Ser fram emot när skolan slutar. Ser fram emot att äntligen få göra det man drömmer om. Och när skolan är slut så har det mesta löst sig, saker och ting har släppt och jag kan tänka klart...livet löser sig alltid.

Hej alla läsare! Jag tänkte köra frågestund. Ni kommenterar ju aldrig, men jag tänkte att jag provar med frågestund så kanske ni vågar. Fråga absolut precis vad ni vill, vaaad ni vill. Ni får vara anonyma, men det vore ju lite roligare om jag fick veta vilka ni var och om ni har egna bloggar.

Måndag igen då. Varit i skolan hela dagen. Sen drog jag och Steffie till blodcentralen. Hon tappade upp en halvliter och jag tog blodprover. Så om tre veckor är det min tur att tappa upp lite blod. Fick en rejäl fika på köpet, inte illa. Ikväll blir det bara ta det lugnt, ta hand om lillasyster och plugga.

Det har varit en sjukt bra helg. Var ute med Steffie i fredags. Och igår kom grabbarna grus hit och stannade tills idag. Det blev Ink Bash och sen fest hemma hos Fanny ute i Nacka. Efter vi varit där drog vi till Harrys och partade lite. Idag tog vi bilen ut till Forum Nacka och kikade lite, sen åkte dom hem. Saknar redan.

Helt galen kväll! Sjukt kul att vara ute med Steffie igen. Mitt ute på landet men det var awesome ändå. Hatar att alkohol har förödande konsekvenser för ens tänkande. Men shhh nu ska jag vara tyst.

This is the way you left me
I'm not pretending
No hope, no love, no glory
No happy ending

This is the way that we love
Like its forever
Then live the rest of our life
But not together

Wake up in the morning
Stumble on my life
Can't get no love without sacrifice
If anything should happen
I guess I wish you well
Mmm a little bit of heaven
But a little bit of hell

Tja! Drar på hemmafest med Steff och hennes pojke. Imorgon blir det tatueringsmässa med Adde och Alex. Idag har Oskar Linnros - Din mamma gått på repeat, den har ett skönt tempo. Bästa tipset på ny musik Of Machines riktigt jävla bra, tack Alex.

Nu är jag bara arg. Arg för att jag vet att det kan gå. Arg för att alla låtar och allt folk säger får mig att tänka. Alla låtar som säger att man aldrig ska ge upp, aldrig sluta försöka. Tillochmed i skolan pratade min lärare om att man alltid ska våga ta steget, nu pratade han om skolan men jag började tänka på andra banor. Man måste våga ta steget, inte stå på ett ben resten av livet utan att veta vad som kunde bli. Jag vet vad det kan bli och det kan bli så bra, det var så bra. Jag vill kunna vara med på vägen och hjälpa, inte behöva stå på sidan och vara hjälplös. Imorgon hade varit tretton månaders dag, jag vill inte sluta räkna. Den här skiten suger.

Darling, if nothing else, I know that this is true;
I'd have nobody if I don't have you.
But you said your hope was lost, my eyes were stinging hot,
the first of the tears to fall...

Have you given too much away?
Are you giving us up?
Did the going get tough this time?
Don't give up on us.

I said, "look at the map on the wall, put your fingers on where we are,
no matter where I go we're just an inch apart."
You interrupted and said, "not that old speech again! -
If we're just an inch apart, then reach out and grab my hand."

We didn't come this far just to throw it all away.

You feel the pain teaching us how much more we can take
Reminding us how far we've come
Let the pain burn away from our hearts
We have time to start all over again

But if you would shine your love down here
And make our hearts as perfect as new
If you would shine your love down here
I promise I'll reflect it right back at you

Plugga historia och promenat i Hagaparken. Jag hoppas vädret håller i sig ett tag till. På lördag kommer Alex och Adde då är det Tatueringsmässa sen ska Fanny firas.

Det borde gå över snart tycker jag. Ge mig tips, vad ska man göra? Jag måste bara intala mig att det blir bra vilket som. Allting kan inte gå på fem röda. Men jag är väl inte ensam om att vilja veta, vilja höra att man är saknad och älskad. Det suger att inte få som man vill, även om man vet att det man vill kanske inte är det bästa. Bloggen kommer få ta stryk med massa inlägg som dessa. Det är skönt att skriva av sig lite osammanhängande.

(Linne från H&M och mina inte så svarta jeans från Cheap Monday. Tråk outfit)
Hemma från första lektionen. Den började klockan 14 och slutade 15.10 värd dag. Dock kommer det inte vara så, bara idag. Har försökt få tag på någon att vara med. Riktigt varmt och fint väder idag. Tänkte att man skulle bada, det kanske är sista gången för i år. Jag har inte fått tag på någon än. Får man vara lite ledsen för att alla mina närmsta tjejkompisar har pojkvänner och inte jag? Även om jag är glad för deras skull såklart. Ska plugga historia och vänta på mamma sen får vi se vad jag gör.

Jag måste bara publicera denna krönika jag ramlade in på nyss. Inte nog för att den var otroligt fint skriven och bra, men det känns som att den träffade rakt i mitt hjärta. Just i den här stunden i mitt liv så passar den perfekt. Det är så jag hoppas att allt blir om det aldrig blir vi igen. Jag kommer aldrig förakta den tid vi hade, för det var underbart. Men den gav mig lite hopp, och lite tårar. Skriven av Victoria Törnegren http://nyheter24.se/sexoblandat/446794-goodbye-my-almost-lover

Famn i famn upptäckte vi vad kärlek betyder. Att en person med kyssar, värme och vackra meningar som redskap kunde bidra till att man aldrig ville sluta sina ögon. Inte av rädslan för att han inte skulle finnas där när man vaknade, utan för att verkligheten var vackrare än alla de vackraste drömmar.

 

Han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godmorgon och han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

 

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken.

 

Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

 

Det vackra sa farväl och jag försvann. Jag minns hur jag önskade att mina tårar skulle få honom att simma tillbaka och att min längtan skulle kunna gå att dela med honom.

 

Månader gick åt att förstå hur snabbt man kunde bli någons förgångna och leta de bitar han lämnade kvar av mig. Genom igenregnade ögon och en kropp som inte kändes som min egen blev det de tyngsta stegen jag tagit.

 

Jag hittade bitarna till slut med vänner och nya möten i min andra hand, men det betydde inte att jag var hel, inte alls. Bara för att man andas betyder inte det att man lever.

 

Min bästa vän blev min penna och min rosa anteckningsbok. Ibland fylldes jag av för mycket tankar och då flydde jag dit. Till min fina bok, under mitt täcke och skrev.

 

Det var lätt att skriva om det man saknade och det var svårt att sluta. Jag fick aldrig några svar, men jag hade ändå inte velat höra. Min anteckningsbok var ju lika tyst som honom. ”Jag älskade att älska honom, men jag hatade att jag älskade honom”.

 

Det var mitt i den meningen som tog mig en evighet att skriva som jag insåg min rädsla. Jag var rädd för att sluta älska honom. Nästan mer rädd än tiden då jag skulle börja våga älska honom.

 

Att börja älska handlar om att se en framtid med honom. Att sluta älska handlar om att vilja se en framtid utan honom. Mina tankar tog en vändning och istället för att blicka bakåt lutade jag mina ögon på framtiden. Jag tänkte tillbaka på våra sämre stunder, även fast jag inte tyckte att de fanns på riktigt.

 

Jag tänkte på någon jag tyckte var bättre, även fast jag egentligen inte tyckte det fanns någon. Jag var tvungen att gömma allt som bidrog till att jag saknade honom. Till slut blev han en person jag för en tid föraktade. Men jag visste att enda anledningen till att jag hatade honom nu, var för att jag älskade honom då.

 

Efter en tid slutade mina tårar rinna. För varför ska man gråta över sin så kallade kärlek, när din sanna kärlek vill ha dig för evigt?

 

För en tid var jag mer rädd för kärleken än någonsin. Men vet ni, jag läste någonstans att om någon gör ens hjärta trasigt, blir det dubbelt så stort när det blir helt igen. Att man sedan ska ha dubbelt så mycket kärlek att ge. Och vet ni, det är sant.

Bra att man ser resultatet..min kamera ville inte fokusera bra på naglarna så ni får kisa och kolla nära. Det blev as bra iaf, ser ut som krokodilskinn typ. Det är lite roligare än bara svarta naglar som jag alltid kör på.
(Vet inte riktigt varför jag kör dubbelbilder, dom blev så små annars. Lite coolt sådär.)

Ps. Nånting hände med mina inlägg, skulle fixa nåt med utkast sen hade jag dubbla inlägg. Så jag raderade och fick lägga upp igen. Nu försvann alla kommentarer :( jag som fått så många.

Ni som läser min blogg kanske har förstått att nåt i mitt liv har gått snett. Jag och min pojkvän har gjort slut. Det var knapert mellan oss ett tag, alla känslor fanns kvar från min sida men inte hans. Andra saker påverkade också och inte förän idag har vi träffats och pratat. Jag vet att mina vänner som har fått hela historien kanske inte kan förstå hur lösningen blivit som den blivit efter idag. Och inte förstå att jag fortfarande vill vara med honom, och att jag aldrig vill förlora honom som vän. Han är en av dom finaste människorna jag vet, även bra människor gör fel saker och jag vet att han kommer göra allt för att jag ska må bra. Jag mår bra, och hur det är mellan oss är precis vad jag har valt så även om folk inte förstår så ska dom veta att jag mår bra. Under året vi varit tillsammans har jag förändrats så otroligt mycket, och jag kunde inte vara gladare för alla underbara stunder jag delat med honom.

Var hos tandläkaren idag. När jag satt där i stolen kunde jag inte sluta tänka på... tandläkaren... jag ska vara jobbig och bara skriva så att jag förstår, precis som vanligt. Men att vara hos tandläkaren fick mig att må dåligt för det påminde mig om det där jävla mailet. Och när jag satt där och redan mådde dåligt, vilken jävla låt börjar spelas på radion? Oskar Linnros - Från och med du. Det är så typiskt det kan bli.

Det här är slutet på vår film
och nu tror jag verkligen det.

Jag kommer ihåg när jag satt på bussen till Örebro, precis innan allt nu senast. Då lyssnade jag också på Oskar Linnros fast en helt annan låt. Genom eld. Jag satt med hoppet uppe, började nästan le för jag trodde att allt skulle ordna sig. Att allt skulle bli bra igen, att jag äntligen skulle få veta att det var mig han ville ha. Livet tog en 180 sväng och allt blev annorlunda. Nu vet jag inte vad som kommer hända.

Men det är nånting ikväll
Som får mig att tro att vi kan gå
Genom eld

Jag hatar att vara ledsen och arg, det är det värsta som finns. Fast jag gråter inte och det stör mig. Jag är rädd för att det kommer komma som ett slag i ansiktet till slut. Jag vill veta mer, varenda liten detalj men ändå inte. Borde sovit för länge sen, skolan börjar imorgon. Det sista jag vill är att komma tillbaka till verkligheten.

update; Fuck den här skiten, jag förtjänar svar.

Hur kan jag bara ha shoppat för 827kr i London? Jag måste ha slängt några kvitton. Inte för att jag hade med mig så mycket hem, men jag hade lite pengar kvar. Undrar hur mycket jag åt där egentligen..

Dagen har gått långsamt, bara varit med familjen och det har varit skönt. Jag känner mig trasig helt och hållet. Jag vill ha respekt och att ingen annan ska få ta del av dig. Det är inte rätt, det var inte rätt.

Det är en hemsk känsla att inte bli brydd om av den man älskar. Det är en hemsk känsla att bli lurad och få sitt förtroende brutet, att inte ens få en förklaring, inga ord alls. Jag trodde att jag var värd mer än så.

Men jag går stark ur det här, vad som än händer.

Jag har fastnat för en serie som jag bara råkade börja kolla på. Den är lite töntig men jag kan inte låta bli att tycka att den är superspännande. Väntar ivrigt på nästa avsnitt.

Köpte linnet på Primark. Kände att jag behövde göra det lite mer trashigt så jag klippte bort alla kanter och tog spillet, virade runt några varv och sen sydde jag fast det. Tycker att det ser betydligt mycket bättre ut.

Hemma efter en härlig weekend i London tillsammans med babe. Har hunnit med massor och shopping varje dag.
Jag hittade inte så mycket men det gjorde Alex. Svinbra resa!
Lägger ut lite bilder då och då. (Camden town/market, bodde 10min från marknaden)

Det här är sminket jag använder varje dag. Foundation MUS. Puder Isadora. Rouge H&M. Vit ögonpenna Isadora. Mascara Maybelline. Dipliner H&M. Ögonskugga Isadora. Borstar H&M/Kicks
Fick en fråga om hur jag sminkar mina ögon. Här har jag bara använt mascara och vit penna (foundation och sånt också)

Jag har en ganska tjock linje. Så först målar jag en upp och en ner, sen fyller jag i emellan. När jag gjort det tar jag champagne färgad ögonskugga then i'm done. Använder samma smink när jag ska ut. Det händer att jag använder en mörkare ögonskugga men jag gillart som det är.

Kollade förresten på lägenhet igår. Jag blev dödsförälskad på en gång. Kan verkligen se mig själv sitta i min egna soffa i vardagsrummet, ta cykeln till affären och käka frukost i det mysiga köket och klutta lite klutt på toan. Nu håller jag tummarna hårt.

I'm ok now. Snart är det London dags, bara tre dagar kvar. Biljetter till flygbuss och Madame Tussauds är fixade och jag har väl typ packat klart.